Slutsatsen av föreläsningen av Anna-Maria Rautio om kockorna som arbetade i timmerkojor och baracker för att tillgodose skogshuggarnas behov av näringsriktig mat kan kanske sammanfattas så här :
Det fanns också män i publiken som kunde gå i god för att kockorna behandldes med stor respekt. Det var naturligtvis ett hårt arbete med långa arbetsdagar och primitiva förhållanden över lag, men några sexuella trakasserier som de vi hör talas om idag förekom inte. Kanske berodde det på en bättre social kontroll, eller att männen var alldeles för uttröttade för att ens tänka på sådant? Möjligen förstod männen att det var bäst att hålla sig på god fot med kockan, ifall de inte skulle bli utan mat? Hur som helst så verkar det ha varit en god stämmning i timmerkojorna, att döma av de vittnesmål som framkom.
Det fråntar ju inte historieberättare på olika nivåer en berättigad kritik över att så lite har berättats och dokumenterats om kvinnoras arbete i skogen. Så mycket bättre att vi fick ta del av en skoglig doktors forskning i ämnet "Kvinnor i skogsarbete" .
Det var ett ämne som verkligen intresserade norsjöborna. Stolarna i biblioteket blev snabbt besatta och bland publiken fanns även ett par som arbetat som kockor i skogen. De kunde tala om vilka maträtter som kunde tillagas och serveras under de strängt kalla vintrar som var vanliga förr. Så mycket färska grönsaker kunde det inte bli fråga om, även om det var myndigheternas råd till nyutexaminerade kockor. Kolbullar , palt och köttsoppa var vanliga rätter, och till kvällsmat serverades förstås gröt. Fanns det en kallkälla i närheten av kojan, så kunde mjölken förvaras där, utan att frysa. I annat fall fick man nöja sig utan mjölk.
Tilläggas bör att träffen också utsåg vinnarna i tävlingen om vem som hittat det grövsta träden.
Västerbottens skogskarlar under det tidiga 1900-talet var riktiga gentlemän.
Det fråntar ju inte historieberättare på olika nivåer en berättigad kritik över att så lite har berättats och dokumenterats om kvinnoras arbete i skogen. Så mycket bättre att vi fick ta del av en skoglig doktors forskning i ämnet "Kvinnor i skogsarbete" .
Det var ett ämne som verkligen intresserade norsjöborna. Stolarna i biblioteket blev snabbt besatta och bland publiken fanns även ett par som arbetat som kockor i skogen. De kunde tala om vilka maträtter som kunde tillagas och serveras under de strängt kalla vintrar som var vanliga förr. Så mycket färska grönsaker kunde det inte bli fråga om, även om det var myndigheternas råd till nyutexaminerade kockor. Kolbullar , palt och köttsoppa var vanliga rätter, och till kvällsmat serverades förstås gröt. Fanns det en kallkälla i närheten av kojan, så kunde mjölken förvaras där, utan att frysa. I annat fall fick man nöja sig utan mjölk.
 |
| Elsa och Karin blev föremål för Anna-Marias intresse för att få höra mer från de som verkligen var med |
Kvällen avslutades med kaffe och äppelkaka bakat och serverat av Studieförbundet Vuxenskolans egen Anna.
Övriga samarbetspartners för kvällen var: Alla tiders Norsjö/ Skellefteå museum och Biblioteket/Norsjö kommun.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar